Skrattfest

Jag är en rätt allvarlig typ. Har ett ansikte som ser lite argt ut (mitt "resting bitch face" har jag lärt mig) och när jag ler åt någon märker de sällan det då jag knappt ser glad ut. Har varit extra allvarlig senaste åren, i takt med att jag tappat bort mig själv. Har kommit på ibland att jag kanske inte skrattat på veckor. Hemskt, jag vet! Det har vänt i och med att jag började vrida och vända på alla stenar, eller öppna alla dörrar som är jag. Jag har börjat hitta glädje igen, i småsaker i livet som familjen, musik, sång, vänner och allt vad det kan vara.

Senaste tiden, sedan lillskruttisen kom till oss, är det som om ytterligare en lucka har öppnats. Som jag har skrattat! Jag har börjat få riktiga skattanfall, så där så man bara inte kan sluta. Jag är så glad! Så där genuint glad. Bubblor i hela kroppen-glad. Lyckan och skrattet har kommit in i mitt liv igen och som jag älskar det.

Att ha ett litet barn är som en biljett till ett liv i mer närvaro, för det går inte att vara på något annat ställe i tanken än där man är. Att ha ett litet barn ger en chansen att leva lite extra mycket. Herregud, vad jag skrattar åt den där lille personen. Igår höll han show till sena kvällen och som vi skrattade här hemma, att man kan vara så liten och ha humor.

Snart är han åtta månader och jag kommer på mig själv prick vareviga dag om hur fantastiskt det är att han finns hos oss. Att det står små crocs i minsta storleken bredvid de stora i hallen. Att det är små handavtryck överallt, på speglar, väggar och tv:n. Att han tjuter av skräckblandad förtjusning när hunden närmar sig. Blir liksom förundrad och oerhört tacksam över att vi fick chansen igen. Jag saknar honom när han sover och vill vara nära honom när han är vaken.

Och hans lilla rödblonda hår som växer extra mycket bara över öronen. Hans stora smajl när han står upp i sängen om morgonen och lyser upp när man kommer in och säger godmorgon. Hans tjatter som man inte riktigt förstår än. Hans fart, hans upptäckarlust, han går den lille token! Det går så fort, så fort!

Och det är verkligen bästa tiden just nu. Min föräldraledighet är slut och nu har vi en lång sommar tillsammans, allihopa. Ta dagen som den kommer, skratta, mysa, träna, sova när vi är trötta och hitta på det vi känner för. Åh, som jag älskar det!