söndag 14 juni 2015

Första veckan med pt

Ja, helt ärligt hade jag nog fått ett knasryck som valde just den här veckan för start av mina 4 veckor med pt. Skolavslutning, student, klasskväll, tandläkare, möte på nya jobbet, besöka en vän som opererat sig, maken borta en kvällar och en natt. Och en dunderförkyld och kinkig sjumånaders pärla med tandsprickning. Joråsåatt... varför göra det lätt när man kan göra det svårt?

Hela helgen innan planerade jag och skrev matlistor och handlade allt utifrån en sjudagars kostplan jag fått. En plan som i mångt och mycket ser ut som den mat jag brukar äta, förutom att den inte innehöll några smörgåsar och inget fika utan riktiga mellanmål. Och att man får en tanke bakom det man äter, inte bara tar något när man blir hungrig. Jag planerade in träningen och lade de två längre och tyngre passen till helgen då maken också är hemma. Fick lätt ångest och ont i halsen (en liten gåva från minipersonen) när jag tänkte på alltihopa. Men jag var ändå laddad och tänkte att det var väl lika bra att köra, så jag startade med kosttänket redan på söndagen, och rev av två träningspass ifall jag skulle bli sjuk, och inte hinna alla under veckan. Det var ju en bra strategi, för då kändes det ju som om jag låg steget för, vilket jag också gjorde.

Maten var ju ingen konst alla de vanliga hemmadagarna. Snarare så att jag tryckte i mig mat hela tiden kändes det som, men så klart nyttigt och fräscht. Jag kände att jag blev lite orolig inför studentfirandet vi skulle på och inför att sonen skulle få välja restaurang efter skolavslutningen (han valde lokala pizzerian/thaistället). Men när man planerar med det i beräkningen och det inte kommer som en överraskning så går det ju finfint. Strategier! För jag bestämde mig för att inte ha dåligt samvete för avsteg eller uteblivna träningspass. Det som blir, blir. Och inget pass uteblev

Träningen första veckan har varit helt klart genomförbar. Jag har hunnit med fyra pass med bollen (core och helkropp), två längre pass med crosstrainerintervaller, skivstång och boll och så klart lite promenader, yoga och höftövningar. Det är ju helt otroligt vad mycket träning när man ser det svart på vitt! Med lite vilja och planering går det ju även mitt i all den värsta stressen och med en bebis hemma. Och att förändra kosten går ju det med, även om man behöver tänka och planera lite extra.

Varje dag har jag haft kontakt med Caroline, fått jättemycket pepp och feedback. Och vissa saker verkar vara generella för alla som gör detta. Det har kommit pepp-mail vid precis rätt tillfälle, t ex en dag när det gått en vecka och jag hade en dipp (efter att ha tillbringat dagen på stan och provat otaliga bikinis, not so fun, och jag kände att inget hade hänt) så kom det ett mail som tog upp just det, utan att hon visste vad just jag hade gjort. Alla får nog en dipp efter samma tid då det känns som om man sliter men inget har hänt.

Nästa vecka ska jag skapa en matplan som liknar den jag fick men med "min egen" mat. Och ny träning, det ska bli jättekul! Tanken med den här månaden var att få inspirationen tillbaka och det har jag fått. Och så tänker jag att om jag kunde hårdstarta just den här veckan, då kan vem som helst, när som helst. Och nu börjar ju den lite mer enkla delen av det hela, inga fler måsten och uppbokade saker! Snart är vi också två hemma och för oss betyder det mer tid för hälsa, kost och träning, bästa tiden på året!






9 kommentarer:

  1. Gud. Alltså. Att du fått till det. All heder till dig. Och jag ska börja min sommarträning imorgon. Fast jag har ju egentligen redan börjat med några mils vandring varje dag i fem dagar :) Kram kram och tack för peppen!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet, jag känner faktiskt heja mig! Om man får säga så... Och vet du, det var min 40-dagars meditation som gjorde det, för nu vet jag att jag klarar det, även om det blir jobbigt och tråkigt. Och heja dig imorgon, kommer gå toppen!! Hoppas du skriver lite om din resa, det längtar jag efter. Kram kram!

    SvaraRadera
  3. Power woman, det är vad du är! Suger i mej go:et och hejar på dej! Allt går, så är det ju.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Just idag behöver jag nog lite heja men allt går väl upp och ner. Kram!

      Radera
  4. Tack för du hälsade på hos mig!! ❤️Heja dig vad du har krigat på. Läser tillbaka och tänker på vilken resa du gjort sen du började blogga. Kraaam ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lotta <3 Blir jätteglad när du skriver att jag gjort en resa, ibland känns det inte så själv... Hade förresten missat ditt inlägg på bloglovin, kan inte hitta din blogg där (vet du om det går?) Kram!!

      Radera
    2. Det verkar inte funka på blogovin för jag bytit namn på den!! Jag är inte så aktiv heller men ibland så får jag lust. Kram

      Radera
  5. Mmm, riktiga mellisar! Tänk attd et är så svårt att få till. I alla fall för mig. Trots att jag behöver och vill. Gah. Bra jobbat! Och kloka tankar. Det som blir det blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför är det så svårt med mellisar? Har i alla fall lärt mig många bra alternativ nu, som inte blir krångligare än en macka. Tack för peppen!

      Radera