Nya lärdomar

Nu har snart två veckor gått av min pt-satsning och även om det inte är några revolutionerande nya grepp jag är med om så tycker jag ändå att jag lär mig himla massa saker. Om mig själv, hur jag fungerar och om mat, såna saker. Det är nyttigt ibland att vara tvungen att se på sig själv och det man gör med en utomståendes ögon. Att få skriva ner, samanfatta och skicka till någon annan. Vara ärlig (oj, vad svårt). För det är så himla lätt att bara köra på i samma hjulspår och tänka att man kan allt redan.

Jag hade en djup svacka efter första veckan, då jag verkligen tappade sugen. Men jag tillät mig det, köpte en blåbärsbulle och tyckte synd om mig själv en dag. Men sen kom jag igen och den här veckan har det känts roligt och som att jag är på banan bra igen. Och flera gånger har jag reflekterat över nya saker jag kommit till insikt om:

-Jag äter faktiskt redan riktigt bra mat! Det kostschemat jag fick (och hela kosttänket) är inget konstigt hemma hos oss, så äter vi redan (utom mellanmålen).
- Jag måste inte äta allt jag är sugen på, jämt. Det är nästan roligare att klura på vad jag mest av allt vill ha under veckan, och så gå och längta efter det.
- När jag sovit dåligt och är trött blir jag automatiskt sötsugen och tänker att jag är värd att muntras/piggas upp med något gott. Men det sitter mest i hjärnan, egentligen är jag inte så himla sugen.
- Att träna så gott som varje dag gillar jag jättemycket! Kroppen och knoppen mår så bra av det (note to self).
- En heldag på stan behöver inte betyda att man (okej, jag) måste lyxa till det med allt möjligt smarrigt.
-Att fokusera alltför mycket på maten får igång mina gamla ätstörningstankar och kroppsnojor. Behöver bara tänka att jag äter redan bra, det är bra så.
- Jag har lärt mig mycket om mellanmålen, som varit min akilleshäl. Det finns faktiskt många alternativ till smörgåsar och bullar.
- Också har jag lärt mig att det är helt ok för mig att äta sånt som inte är perfekt ibland, det är så jag vill ha det.

-Det livet jag lever nu (med bebis) gör att planerna hela tiden omkullkastas. Det gäller att acceptera att det är så, och tänka om. Det är ju inte för alltid det är såhär och jag har mycket hellre min älskade sötunge än en perfekt kropp, om jag måste välja.

Och jag fortsätter förundras över hur lätt det går att få in så mycket träning om man inte gör så stor grej av det och har några redskap hemma. Detta trots att den här veckan kanske blev ännu mer utmanande, fast av andra anledningar än de förra veckan. Men det går ju det också! Allt går. Och nu bebisen också. 

Det här med pt är en positiv upplevelse för mig och nu när jag är över första puckeln är jag så glad att jag startade. Glad över att jag inte väntade till det perfekta tillfället, det gäller ju oavsett vad det är, att ta första steget. Jag ville ha min inspiration tillbaka och ett litet fokus i min träning. Nu tänker jag inte så där jättemycket på mitt kroppsliga mål utan det känns bara skönt att vara på banan och må bra. Ett tips till alla er som kört fast eller tappat lusten!

Och finns det någon bättre känsla än efter ett träningspass på morgonen, trött i musklerna, nyduschad och med hela dagen framför sig? Tveksamt. Ville bara visa mitt nya fina linne också, ett fynd för en tjuga. Livet är bra ibland!