Så jäkla good enough

Jag läste ett inlägg på Tiny Buddha för ett litet tag sen, som verkligen fick mig att fundera på det här med att vara good enough. Vet för övrigt inte varför det känns lättare att använda sig av det engelska uttrycket, men det gör det för mig. Jag skriver ofta om att vara good enough. Att det räcker att jag är good enough, som en slags påminnelse till mig själv att jag duger ändå även om jag inte klarar att vara perfekt. Göra det bästa, vara den trevligaste, vinna tävlingen. Jag skriver det ofta i min Daily greatness yoga journal. För mig som har höga krav på mig själv och alltid tror att jag måste vara och agera perfekt, så har det nästan blivit ett mantra för mig själv för att tagga ner.

Men tänk om jag tänker fel? För det är ju också ett mål att hela tiden sträva efter, att vara good enough. Det är så himla svårt att nånsin känna att jag är good enough, det är i alla fall inte ofta jag slänger mig i soffan och känner "Jo, men nu var jag nog good enough, det kände jag". Tänk om jag i själva verket sätter käppar i hjulet för mig själv när jag säger så. Räcker det inte med att vara jag, utan målsättningen att vara good enough. Måste jag hela tiden sträva? Jag som ville sluta kämpa med livet. Det blir ju ytterligare en uppgift för mig.

För jag tänker att även om jag inte skulle känna att jag har gjort ok och tillräckligt bra (för det gör man ju inte alltid, ibland blir ju allt bara kasst eller fel) så är jag ju ändå alltid tillräckligt bra genom att bara finnas till. Är det inte ännu ett ok att lägga på sig själv, ännu en uppgift att ta sig an? Och blir det inte ett hinder för att kunna vara precis den man är? Barn tänker ju aldrig så här, de bara är i nuet och funderar ju inte på var de lägger sin ribba, man skulle vara mer som ett barn.

Jag kanske krånglar till det för mig men på något sätt känns det viktigt att ibland stoppa och fundera om det man gör fungerar för en. Bara att gå från superhöga krav till good enough har tagit ett bra tag men nästa steg kanske är att bara vara. Det är min dröm, att inte tänka så förbenat kloka ord mycket på allt. Ibland kan jag nästan spy på alla käcka visdomsord på sociala medier, som jag ändå läser och försöker ta till mig. För egentligen vet man ju allt det där, det finns inne i oss alla tror jag, men att det blir så mycket att tänka på och försöka leva upp till. Drömmen är att bara leva, vara och må bra i det. Inte very good, inte good enough, utan bara vara.