Att vara en fjäder

Igår hade jag kommit halvvägs i min Daily Greatness Yoga Journal. Jag har alltså använt den i 180 dagar! Min absolut första tanke när jag vände blad var "Neej, den är ju snart slut, hur ska jag klara mig?!" och nästa var "Jag beställer en ny." Jag sammanfattade och utvärderade de 90 dagar som gått sedan förra avstämningen och gav mig på att spåna över nästkommande 90.

Och det är inte helt dumt det här tänket, att fundera framåt och strukturera upp sitt liv lite grann. Tidigare har jag levt lite planlöst och det som har hänt har hänt och ibland har jag blivit arg eller ledsen över något på vägen, och mest har jag haft en känsla av att jag inte kontrollerar mitt liv. Att jag är som en stackars fjäder som flugit runt i luften och landat lite här och var beroende på luftens omständigheter. Och det fastnar på mig mer och mer, att jag ju inte är en fjäder.

Jag har varje dag världens möjlighet att vara med och påverka, och tänk då vilken möjlighet man har om man kan vara med och styra bilen dit man vill i hela 90 dagar, tre månader! Igår valde jag ut fyra områden jag vill fokusera lite extra på. Satte upp mål och delmål för att komma dit. Beskrev varför jag ville nå dit och hur det skulle kännas när jag kom dit. Det tog kanske 30 minuter av min skärmfria söndag och det ger resultat som är värda mycket mer än de 30 minuterna. Utan att dela med mig av de mest personliga målen kan det se ut så här:

Goal: Få mina nya mönster att sitta stadigt
Target date: mars 2014
Actions to complete this goal: 
1. Ta rast varje dag på jobbet. Planera in rasten inför varje dag.
2. Meditera
3. Yoga
4. Hinna rimligt mycket på jobbet.
Why I´d love to chieve this goal: Det är nödvändigt för mig så jag inte stressar.
How will I feel when I´ve reached this goal: Ny! Lugn! Jag styr min bil. Att jag är viktig.

Det här målet känner jag att jag faktiskt har nått. Vissa saker tar tid och måste få ta tid. Jag kan inte ändra allt på 90 dagar. Men alla saker måste inte vara så gigantiska, och det är en oerhört skön känsla att känna att man kan bocka av ett eller två av delmålen och känna att man är på väg. Eller att man faktiskt har nått hela målet. Eller så kanske man inser att det målet man trodde att man ville nå, inte var ett mål för en själv. Det är ok att ändra sig också, att göra om sitt mål eller byta ut det.

Tidigare har jag inte haft några mål. Varit något frustrerad eftersom "alla andra" verkar ha haft så många tydliga mål. För att maskera denna frustration har jag deklamerat att tycker det är löjligt med mål och att de inte hjälper mig alls, att de bara hetsar mig. Man jag har då tänkt i termer om fysiskt mätbara mål, som att kunna springa milen under 50 minuter, springa Göteborgsvarvet eller göra en Wod si eller så snabbt eller tungt. Målen jag har nu är av en helt annan typ, som faktiskt hjälper mig.

Att ibland sammanfatta och planera vidare är inte så dumt, oavsett hur man gör eller om man planerar  sin kommande vecka, månad eller 90 dagar, och oavsett vad det gäller. Man kanske bara gör det mentalt, eller mer styrt, som passar mig. För det är ju så att det här livet vi har, det har vi en gång och har ni märkt hur rasande fort det går? Då vill man ju inte vara någon fjäder som flyger runt helt planlöst utan faktiskt är med och tar sitt öde i egna händer.