Vad är det att vara vältränad?
Är det när man kan springa en mil, har synliga magrutor, ett välanvänt årskort på Friskis, kan stå 20 sekunder på händer, har en bra backhand, eller vad är det? Det är väl så att i olika träningskulturer betyder vältränad olika saker? Jag gissar att om man frågar 100 människor får man 100 olika svar.
Syns det om man är vältränad? Jag minns en gång som etsat sig fast i mitt minne. Vi skulle samlas ett stort gäng med människor, grilla lite och spela beachvolleyboll. Jag kom i mina vanliga kläder eftersom det började bli kallt för kvällen, men jag har spelat volleyboll i division tre, så jag kände mig lugn. Vi skulle ju bara lattja lite med bollen, liksom. En kompis till mig var också där och så kom det en tredje person fram till oss, tittade på oss båda och sa till min kompis "Ja, det syns ju verkligen att du är en som tränar". Och min kompis är ingen biffig, muskulös person utan hade klätt sig lite sportigt just för tillfället. Jag minns att jag blev så förvånad då, att det skulle sitta i kläderna!?
För mig är vältränad att vara funktionellt stark. Att orka göra allt jag vill göra, vad det än är. Kunna springa om jag känner för det. Kunna bära tunga grejer från affären. Orka en massa saker utan att bli andfådd. Att vara uthållig i vardagliga situationer. Kunna bära ett trött barn på axlarna eller i famnen om det slagit sig. Bära ved, snickra, beskära träd. Att vara rörlig och stark så att jag inte får ont någonstans i kroppen. Vara allround, så att jag kan göra allt det jag vill utan att kroppen hindrar mig.
Förr i tiden (okej, för ett år sen) hade jag inom mig svarat att man har synliga magrutor, konturerade axlar och kan göra 50 burpees om man är vältränad. Typ så, att det skulle sitta i utseendet och i vissa mätbara träningsgrenar.
Men jag har börjat ställa mig frågan varför jag egentligen tränar och vad målet med träningen är. Då fick jag rannsaka mig själv rejält och fundera. I en herrans massa år har jag bara tränat på, dag efter dag, utan att tänka på varför. Och det lustiga är att jag inte har fått särskilt bra resultat (de resultat jag ville ha, synliga sådana) ändå förr, trots alla timmar i aerobicsalen eller på gymmet. Nu tränar jag mer kort, intensivt och roligt, och är egentligen minst lika tränad som jag var då. Det önskar jag att jag hade lärt mig tidigare.
Jag tränar för att jag tycker det är roligt. Det är förbaskat roligt att röra på sig! Jag önskar så att alla människor fick känna det. Bara grejen att svettas är härlig! Det är också skönt att känna att kroppen håller. Det är en härlig känsla att orka saker utan att flåsa. Att powerwalka med en kompis och kunna prata obehindrat. Att ha kontroll på kroppens muskler i yogan och fixa med detaljer i tunga lyft kan vara jätteroligt eller att äntligen lära sig det där danssteget.
Mitt mål med träningen just nu är därför att träna så att jag håller mig frisk, stark och sund, så att jag kan leva ett enklare och gladare liv. Och att träna det som ger mig glädje, som är genuint roligt. Slut är det på att pressa kroppen med saker jag egentligen inte vill göra. Gå med kroppen, inte emot den. Jag tror det lönar sig i det långa loppet. Kalla det vältränad eller ej.
Vilka bra tankar! Jag har nog alltid också tänkt samma sak; synliga muskler osv, samtidigt som jag själv aldrig har haft det. Och har nog aldrig tänkt på mig själv som vältränad eftersom jag inte har tränat så mycket organiserat.
SvaraRaderaJag har ju bott i stallet, med allt vad det innebär av tunga lyft och fysiskt arbete. Och för att inte tala om den 5 km långa cykelturen till stallet. Inser nu att jag var väldigt vältränad då, coh på sätt och vis nog är det fortfarande i det att jag orkar mycket, har ganska bra kroppskontroll osv. Men ändå jämför jag mig med magrutorna och axlarna, och känner mig som en soffpotatis...
Stalltjejer måste ju vara grymt vältränade! Men visst är det lite hemskt att man bara ser axlarna och magrutorna, när begreppet är så mycket större. Du av alla är väl ingen soffpotatis, tänk bara att du var med i en hälsotidning som värsta barfotalöperskan-det är ju så andra ser dig!
RaderaHaha, såg du den artikeln? Ja, där såg jag hurtig ut. Har precis anmält mig till Blodomloppet, 1 mil, så det är väl dax att damma av barfotaskorna nu.
RaderaAmen. Igen.
SvaraRaderaTänker när jag läser att vi är flera just nu som gör vårt bästa för att sätta ord på vad träning är för oss. Att det inte bara är den spikraka linjen från soffpotatis till elitidrottare. Utan den vanliga människans rörelseglädje och endorfinrus.
We'll keep up the good work, helt enkelt.
Kram på dej!
Ja, men det är nog precis så. Som en motrörelse mot allt nischat, att allt inte är så där svart-vitt och enkelt som det framställs i tidningar t ex eller att man inte bara är en typ av träningsmänniska. Jag vill tro att alla vardagsmotionärer är helt grymma, fastän de inte står på barrikaderna eller flexar musklerna på framsidan av en tidning eller i en blogg. Som du skriver:rörelseglädje och endorfinrus! Kram och fin fredag på dig!
RaderaExakt. Behöver inte lägga till något alls. Du sätter fingret rakt på. tack! Ha en fin helg!
SvaraRaderaDetsamma, Annika!
RaderaI mina ögon ser du väldigt vältränad ut, ärligt talat. Jag har alltid hållit igång, mycket Friskis, mest för att det var roligt. Sedan när vi flyttade ut på landet och skaffade hund så ville jag inte köra in till stan för att gympa utan då har det blivit powerwalks istället. Nu tränar jag för att jag vill att min kropp ska må bra, att jag ska må bra, att jag ska orka.
SvaraRaderaOm jag ska säga några som jag tycker ser vältränade ut så är det Malin Berghagen och hon den ena tjejen, den mörka i Alcazar. Sunda och välmående.
Ha en skön helg!
Det lustiga är att det inte känns så viktigt längre, det där med att musklerna skulle synas eller så. Det är så skönt att ha förskjutit hela tonvikten till funktion i stället för utseende. Och jag håller med dig om att drömmen nu i stället är att se sund och välmående ut så där som vissa människor gör, som lyser fräsch-het inifrån, som Malin Berghagen ungefär. Ha en fin helg själv!
Radera