Andas ut

Det är dan efter dopparedan och nu kan jag andas ut lite grann. Inget ska förberedas, inga förväntningar finns, inget ska fixas. Jag kan bara njuta av röran och ignorera smulorna som är kvar på golvet. Julafton var fin, inget ont om den, men jag tänker att den stora utmaningen inte är att åka utomlands för att slippa julhetsen, utan att parera den och få julen så som man önskar här hemma. Där är vi inte än, även om vi  har skalat och skalat.

Julhelgen går i motionens och den friska luftens tecken, och jag älskar´t! Igår morse inledde vi julafton, maken och jag, med ett par-yogapass. Djup stretch och tänja och dra i varann, det var en fin start. Sen, en påpälsad utflykt med hela gänget till skogen, med julsmörgås och juldunken.

Idag, så där lagom dästa och slöa tog vi oss en juldagstriatlon a la familj. I det allt mer ihållande regnet cyklade vi allihopa upp till stadens topp, där vi tränade lite lätt i utegymet och cyklade hem, för att tillsammans avsluta med ett yogapass. Bästa juldagen! Sen att vissa av oss fortsatte till det riktiga gymet är ju en annan femma.

Det regnar och regnar, och vet ni, det gör mig absolut ingenting! Väder är ju bara väder och det är ju ingen idé att längta efter ett annat väder. Det bara är. Och det går fin-fint att vara ute, träna och leka ändå, bara man har en himla massa kläder och skor, som får torka mellan utevarven.