90 dagar

Idag har det gått exakt 90 dagar sedan jag startade med min Daily Greatness Yoga Journal. 90 dagar sedan jag tappade fotfästet i september. 90 dagar låter oerhört mycket, men sett i backspegeln har det gått fort.

Varje dag sedan dess har varit små, små steg mot ett nytt jag. Ibland ett steg fram och två tillbaka. Jag har upptäckt väldigt mycket nya saker hos mig själv som jag inte visste, det är som att skala en lök. När jag tror jag är klar med något upptäcker jag nästa lager att ta itu med.

Varje dag har jag strukturerat upp jobbet med timme-för-timme-schema att följa. Varje vecka har jag träffat min chef, i början två gånger per vecka och sen en gång. Stämt av, kollat läget och pratat. Vilken lyx, va? Hur många får så mycket kvalitetstid med chefen? Förra veckan var första gången vi inte skulle träffas, utan vi ska börja träffas varannan vecka. Första veckan på egna ben, hur skulle det gå?

Och jag är så glad och lycklig över att det gick jättebra! Jag har haft en sån fin vecka, alldeles på egen hand. Genom att medvetet fokusera på lugn, strukturera, sätta gränser och lyssna in mig själv har jag klarat det. Jag har yogat och mediterat varje dag, kommit ner i varv när hjärtat har rusat av stress. Inte bara kört på som jag hade gjort tidigare. Prioriterat frisk luft och promenader före annat. Prioriterat mig. Lyssnat på kroppen och lyssnat på hjärtat.

Jag är så glad över att jag tagit kommando över mig själv och styrt min bil åt ett lite annat håll. Det är inga stora förändringar, men mycket märkbara förändringar, inuti. På utsidan är jag samma gamla jag, och jag vet att det är svårt för folk runt omkring mig, att se att något är annorlunda. Men jag känner mig annorlunda. Gladare, lättare, ny. Det går att förändra sig, jag är ett bevis på det. Man måste vara redo, måste vilja och måste vara ihärdig. Det har funnits dagar då jag har fallit tillbaka och tappat sugen. De dagarna kommer att komma igen men jag känner mig försiktigt positiv. Det kommer att gå.

Det här med att flytta fokus från mig själv gjorde större skillnad än jag kunde tro. Att hjälpa folk genom Matkassen och Missing people. Att ge blod. Nya erfarenheter och att vara del av något viktigt, något större än mig själv. Att ta tag i saken, att göra, att delta, att hjälpa. Att verkligen förstå hur himla bra jag har det.

 

Alla människor jag möter här, genom bloggen, alla tankar, är också fantastiskt. Det finns många där ute att bolla med, få feedback av och att själv ge feedback till. Så mycket kärlek och girlpower (ok, snarare ladies power :-) ). Att omge sig med människor som ger, är grejen för mig. Och jag hoppas att jag också kan smitta lite, att ge något till någon.

De här tre månaderna som gått har jag lärt mig så mycket om mig själv. Jag har varit tvungen att ta tag i saker, vända och vrida. Fundera på vem jag egentligen är och vad jag står för. De här månaderna har jag testat mycket nytt och vågat nya saker. Jag fortsätter att gå med små, små steg. Jag vet inte exakt vart jag är på väg, vet bara att jag är på väg mot något nytt och bättre.  Något som inte bryter ner mig. Och jag är så himla, himla glad, så ni kan inte ana.  Idag tar jag tag i de kommande 90 dagarna, sätter upp mål och riktning, sammanfattar tankarna inför vad jag vill fokusera på.

90 dagar. Tänk, 90 dagar som kan göra skillnad.

Bild från www.chalkthoughts.com