Livstecken

Jag lever och mår i allra högsta grad bra, men livet just nu består mest av familjemys, att lära känna den nya lilla personen, och att hitta rutiner och sätt som fungerar för vår nya familjekonstellation. Jag är glad att vi har tid till det, och låter det ta tid.

Vi har i princip mest träffat familjemedlemmar och varit hemma. Låter den minste styra livet och vi bara hänger med. Sover, vilar, äter, ungefär. Och när han sover passar vi på att göra saker med den store. Har ett projekt om dagen, vilket kan vara att gå till mataffären eller BVC. Och det är ju inte så jättespännande att skriva om, ännu mindre spännande för er att läsa om.

Jag kom igång med promenaderna ordentligt. Vi har gått och gått med vagn och hund, långa härliga raska promenader i frisk novemberluft. Jag hann skriva ett euforiskt utkast hit till bloggen om hur jag älskar att använda min kropp igen, att svettas, andas, ta i. Åh, vad jag har njutit efter att ha varit inaktiv så länge! Men jag hann inte ens posta det inlägget innan kroppen sa ifrån. Jag har haft så ont i magen! Ringde sjukvårdsupplysningen till slut och fick beskedet sent på fredag kväll: "Packa en väska och åk in till akuten direkt!" Ont i magen efter ett kejsarsnitt är inget bra tydligen.

Vi har långt till sjukhuset, jag var trött och lite envis är jag, så jag avvaktade, och jag anar att det kommer när jag promenerar och anstränger mig, för det lägger sig när jag vilar ett längre tag. Bara att följa kroppens signaler, antar jag, hur tråkigt det än är, men det är klart att det är viktigast att allt måste läka inuti även om det ser bra ut på utsidan. Var sak har sin tid.

Den lille killen vi fick för två veckor sedan är en ljuvlig liten varelse. En lugn och glad liten person som skrattar ofta och verkar nöjd och tillfreds. Och jag njuter verkligen, försöker att suga ut varje ögonkast, varje leende, varje matning. Tänker att den här tiden aldrig, aldrig kommer tillbaka.

Och då gör det kanske inget att bloggen blir lite haltande eller att jag inte pysslar med vare sig träning eller personlig utveckling just nu. En kort yoga här och där och mag- och bäckenbottenträning är allt det blir. Det svåra är bara att inse det fullt ut, att det här är en sån kort tid och allt det kommer att komma tillbaka fortare än jag anar. Det om något är jättebra övning för mig just nu. Lugn. Allt har sin tid.