Tack, yogan

I förra veckan läste jag på facebookgruppen #beyoga365 ett inlägg där det stod att om man lägger 5 minuter på yoga varje dag blir det 1825 minuter på ett år. Det är ju en enorm siffra, och 5 minuter är ju nästan ingenting. Så lätt det är att kunna ge sig själv en så fin vana, att yoga lite varje dag. Jag är jätteglad att jag kommit ifrån tänket att det måste vara ett långt pass för att det "ska räknas". Likadant som jag kommit ifrån att träning måste vara 60 minuters klass på ett gym för att räknas. 

Nu när jag är gravid har jag känt mig... hur ska jag uttrycka mig milt... mycket instängd i den här kroppen. Eller begränsad, som att jag inte kan andas eller att jag faktiskt får panik. Har jätteproblem med magont, matsmältning, järnbrist och gravidischias. Men det har lättat lite sedan jag faktiskt har använt mig av yogan varenda dag, ungefär 10 minuter varje dag. Det jag har gjort är öppnande andningsövningar för att öppna upp bröstkorgen och få djupare andetag. Jag har också fokuserat på ländrygggen och att förlänga sidorna av kroppen, eller ja, magen. Enkla ryggvridningar för matsmältningen. Meditationen är också jätteviktig för mig nu för att inte skena iväg i panik utan landa och andas. Och för att komma ihåg hur jag har längtat och hur innerligt välkommet det här barnet är. Jag har lätt att fastna i tanken hur obehaglig kroppen känns, hur ont det gör, och så tar det över allt det där roliga.

Min familj har också märkt yogans och meditationens betydelse för mig, så flera gånger senaste tiden, när jag tappat sugen och deppat ihop har sonen ropat "Gå och meditera nu!" eller maken "Du får stanna hemma och yoga en stund". Och det funkar ju, om inte annat så skrattar jag en liten stund.

Och nu är yogan så prestigelös och kravlös. När man är gravid får man göra precis som man vill. Jag gör inte övningar som inte känns bra, t ex vill kroppen inte alls vara med på nedåtgående hunden utan älskar att bara sitta med korslagda ben på bolstret med stängda ögon. Djupa andetag. Ja, men då gör jag det.

Tänk om jag inte hade haft detta fantastiska verktyg, undrar hur det hade varit då?

Jag lånar denna bild från Yogobe, som jag haft jättemycket att tacka för. Under många år har jag yogat till och från, på gym och gått en del yogakurser lite hipp som happ för olika lärare utan att fastna för något speciellt. Har inte känt mig speciellt hemma iyogan, eller fått någon aha-upplevelse. Det är först senaste året, med hjälp av Yogobe och #beyoga365 som jag har fått ut helt andra saker av yogan, som till exempel fokus och lugn. En närvaro och medvetenhet om mig själv. Tack.