Dear stress, let´s break up

Jag har skrivit om det tidigare, att skala av och prioritera rätt saker i livet. Jag hade i alla fall med åren tagit på mig uppgift efter uppgift som bara skapade mer och mer stress hos mig. Jag reflekterade inte ens. Saker som tidigare var självpåtagna uppgifter som skapade mig en massa onödig stress. Saker man så klart kan göra om och när de känns roliga, men som inte är de allra viktigaste i livet. Jag är jätteglad att jag under senaste året har omvärderat vad som är viktigt och kunnat identifiera sak efter sak som stressat mig. Och att jag faktiskt har förändrat mig och mitt liv, lite i taget. Det går. Du kanske har dina egna saker som du samlat på dig, som stressat, men det går att förändra, jag lovar.

Mycket på jobbet kan jag inte påverka, förutom hur jag förhåller mig till saker och ting. Att sätta min egen ribba t ex. Jag kan också välja om jag måste ta på mig alla extra uppgifter på jobbet, som jag också gjorde förut. Fixa blomma till den som fyllde år, styra upp fikalistan, beställa materiel t ex. Och i takt med att jag tog på mig mer saker, desto mer instängd kände jag mig samtidigt som jag kände mig behövd och viktig. Nu tänker jag mer så att vi är 11 personer i mitt arbetslag som kan dela på uppgifterna.

Men det mesta hemma kan jag faktiskt påverka, och det kan vara nyttigt ibland att ta en sak i taget och ställa sig frågan om detta är något man verkligen vill eller något man känner att man måste. Det är så klart olika saker för alla personer, men här är lite av sånt som gav mig jättemycket stress förut, och som jag har minimerat nu:

Köpa present till personalen på förskolan/fritids/skolan vid jul och sommar. Eller ännu värre: göra presenter till dem, hur ambitiöst? En jul tovade jag jättefina juldekorationer till alla fröknarna på förskolan och gav med små personliga hälsingar till, helt galet. Måste man köpa en present så måste det inte vara jag som gör det. Man kan gå ihop flera stycken och turas om. Och ibland räcker det med bara orden "Tack för i år" eller ett handskrivet kort. Och det går jättebra även om man inte gör något alls vill jag poängtera. 

Betala räkningarna. I många år skötte jag familjens ekonomi. Det var den värsta stunden i månaden, för jag tycker det här med pengar är riktigt jobbigt. Att se de utgifter vi hade och hur mycket pengar som försvann. En dag sa min man att han kunde ta över, och den tanken hade inte ens slagit mig, det var ju min uppgift. Jag var familjens ekonom. Men sedan dess sköter han det, han som inte har ont av det alls. Ibland blir det fel och det kommer en påminnelse, men det är priset jag får betala för att lätta på ansvaret. Och det är så värt det. Jag får komma ihåg alternativet.

Trädgården och huset inne. Det skulle vara fint, välordnat och snyggt. Inget fick ligga framme och hemska tanke, jag bäddade om sängen innan jag gick och lade mig. Jo, det är sant, det skulle vara perfekt när jag gick och lade mig. Det var jätteviktigt för mig att det alltid var undanplockat ifall någon kom på besök, eller att det var välskött i trädgården när folk gick förbi och kikade in. Nu bryr jag mig inte så mycket om trädgården, jag gör det som är roligt och ger energi. Det har nästan blivit lite sport att låta det vara lite hipp som happ och vara ok med det. Både ute och inne i huset och även om det kommer någon och ringer på bara så där. Spelar roll.

Födelsedagar i släkten. Jag hade koll på både min familj, släkt och mina vänner och min mans familj och släkt. Det var jag som köpte presenter i god tid och såg till att de blev skickade. Nu sköter jag min sida och han sin, vilket betyder att jag inte kan kontrollera att det blir "rätt" present eller att den kommer i tid. Om det ens blir en present. Men det är bara skönt att slippa den kontrollen.

Det är många andra saker också som jag har lyckats förändra, och det är en skön känsla att se med lite facit i hand, att jag faktiskt har makten i mina egna händer att förändra mitt liv. Jag är inget offer och jag har varje dag ett val om jag vill fortsätta som jag gör. Det kräver medvetet arbete, men är värt det när man märker hur mycket bättre livet blir utan alla små saker som stressar en, helt i onödan. Och det känns också viktigt att klappa sig själv på axeln och tänka "bra jobbat", för såna här saker kommer inte av sig själv. Det är ett jobb som jag slitit med alldeles på egen hand. Yey!