Lugn och fin

Det råder kaos under ytan. Sjukstuga hemma med liten som haft feber och halsfluss i flera dagar. Vabba och vobba, vad är skillnaden egentligen? Hemma med dåligt samvete för alla lektioner som inte fick någon vikarie, och på jobbet med dåligt samvete för den sjuke. Uppgifter på jobbet som växer på hög, som jag kommer efter med. Lektioner som jag inte hinner planera. Att komma oförberedd till lektioner. Bedömningshögen som växer. Utvecklingssamtal på eftermiddagar och kvällar. Pusslande med mormor och morfar. Att aldrig räcka till någonstans, inte heller till mig själv. Jag känner det där gamla stressande hjärtbankandet komma tillbaka och listorna jag mentalt börjar bocka av. Jag vill ha koll på läget.

Det är nu det verkligen gäller, allt det där jag lärt mig under hösten. Det är lätt att vara bra på allt det där när det flyter, när allt är som vanligt och alla är på topp. Det är nu det testar mig.

Så: lugn och fin, intalar jag mig själv. Ta en dag i taget. Ta en uppgift i taget. Kanske ta en timme i taget eller en minut. Det ordnar sig. Det känns jobbigt nu när du ser hela bilden, men en sak var för sig är ingen stor grej. Bara beta av, men var också förälder nu när det behövs. Du kommer inte komma ihåg när han är utflugen att det var bra att du jobbade ikapp, men du kommer minnas att du var med honom och lärde honom sy på symaskin när han var sjuk den där gången.

Det kommer tider då du också hinner satsa på dig själv, då du hinner komma ut, träna, röra på dig, vara Lotta som bloggar, tränar och inspirerar. Det handlar om så kort tid, så stressa inte upp dig. Meditera. Yoga. Andas. Repetera. Lugn och fin, Lotta, det ordnar sig.