I´m back!

På lite olika sätt. Jag började jobba i tisdags och tog en medveten paus från allt annat. Kände att jag behövde landa in och bara fokusera på jobbet, vet att jag går igång på studiedagar, stressar upp och vill så mycket. Nu började vi med två dagars föreläsningar och möten, och jösses vad jag inte är van vid sittande jobb. Hur som helst var det en glad upptäckt att de här två dagarna inte blev som innan.    Jag kunde vara där utan att gå i spinn med allt det nya, intressanta och utan att stressa över allt jag inte hunnit innan terminen började idag. Jag känner tillförsikt inför mitt jobb, för även om jag känner att det inte är platsen för mig, så litar jag på att det kommer något annat när jag är redo. Lugn och glad, så kände jag mig. Och det är en stor känsla, för mig som lagt så mycket energi på att försöka komma därifrån.

Idag är det lyxig ledig dag och jag känner mig tillbaka även som person. Svårt att förklara, men både jag och kroppen kände för att gå ner i gymmet och träna. Kropp och själ i synk igen! Och jag blev så påmind över hur roligt jag tycker det är. Träningsglädje och musikglädje! Jag satte på Spotify och körde loss och jag var tillbaka i känslan av alla år som instruktör i step up och pump. Glädjen i musiken, takten och det där bubblande roliga i träningen. Det har jag inte känt på väldigt länge. Och att köra det kroppen vill, orkar och behöver, inte det den måste, på den tiden passet är.

Och jag saknar det där, inte så mycket att instruera kanske, för det passar inte längre med vårt liv, men musiken och rörelsen. Jag funderar lite på om jag kanske är redo att börja träna lite sånt igen och kanske gå nån kurs. I flera år har jag sneglat på dansskolans kurs Body Balett men aldrig kommit till skott, och ska man vara ärlig har jag lagt så mycket energi på annat. Kommunen har ett fantastiskt gratis träningsutbud för anställda och i skolan jag bor granne med har de t ex afrodans, hathayoga och qi gong. Det finns ju oanade möjligheter, och jag känner att det nog är dags.

Jag körde imorse en halvtimme i mitt gym och tog sen med Walter ut på en timmes promenad. Jag kan inte nog förklara hur fantastiskt jag tycker det är med det här vädret som är, och att vara ute.

Det känns som om den gamla Lotta börjar titta tillbaka, jag börjar komma ihåg vem hon var, vad hon gjorde, tyckte om och vad hon skrattade åt. Och det är jag oerhört glad för.