Det vänder, det lättar!

Det har varit ett par tuffa, tunga månader. Som jag har slitit och stångat mitt huvud på nya jobbet! Jag har ångrat mig, sökt nya jobb och deppat ihop, om och om igen. Det har tagit all min tid och energi den här tiden och jag har skalat bort vänner, telefonsamtal, träning, aktiviteter och fokuserat på vila, barnen, yogan och meditationen. Jag har varit så trött, så trött, ända in i märgen och när jag fick världens dunderförkylning hade jag inget att stå emot, så jag är rätt sliten alltså.

Men så i början av veckan kände jag att jag var över puckeln. Min bättre hälft har märkt det. Jag känner mig lättare och gladare igen och jag börjar få kontroll på situationen på jobbet. Det känns till och med fantastiskt roligt på jobbet och de där personerna som inte hälsar bekommer mig inte längre. Jag har tagit mig igenom den här tuffa tiden och har lärt mig och utvecklats en massa och det är faktiskt lilla jag som har startat den nya enheten och på kort tid utan resurser fått igång en fin verksamhet. Stolthet är vad jag känner!

Det vänder. Det kan vända. Den insikten är härlig.

Allt i livet kan ändras trots att det känns nattsvart ibland, och jag märkte det så tydligt när jag återigen ville börja göra saker jag mår bra av. Den här veckan var min fokus-på-att-finna-ny-energi-vecka. Jag bokade in skogspromenader, ensamfika på stan, en taktil massage och en dejt med en snygg kille. Jag börjar längta efter kompisar igen.

Så blev det också så att jag började engagera mig lite i den lokala flyktinghjälpsfrågan och känslan av att orka och kunna hjälpa till med något är också väldigt härlig. Att äntligen orka med det. Det finns hopp. Och jag känner att jag börjar få livet åter.

Jo men lite har jag tränat, det går ju snabbt att ta några vändor i backen i skogen.