Allt det där skulle jag vilja skriva om, men orden finns inte.
Det är som om jag måste tänka allt det här just nu, för något ska förändras. Jag behöver tänka stora tankar för att ta en ny riktning. Det låter nog förfärligt flummigt och så känns det inuti också. Det har hänt saker både i det stora och lilla som fått mig att sätta saker i perspektiv och jag funderar mycket på om jag är färdig här.
Jag vill skala av mig en del saker för att kunna vara den jag är, den jag är menad att vara. Vill leva på riktigt fast jag inte är på det klara med vad det är för mig exakt. Det är så lätt att ta till sig andras sätt eller drömmar utan att de är mina.
Jag dras till enkelhet och mer rum inuti. Mer tid i aktiv stillhet. Tänker på att ta bort och skala av och koppla ner. Vara mer jag.
Nämen där är du ju!!! Tänkte på dig i morse och undrade hur du har det. ..och så voilà läser jag detta. Jag har själv massor av samma sorts funderingar. Skönt att höra att man inte är själv. Kramar
SvaraRaderaI mina öron låter det inte alls flummigt, mer som steg på vägen till att vara sann i sig själv, mot sig själv. Det som brukar följa med yogan ibland. Det låter skönt med aktiv stillhet. Du är på väg, kram!
SvaraRaderaInte det minsta flummigt! Känner väldigt mycket igen mej. Känner ingen dendär rushen inuti, som bara väntar på att få komma ut och bli till något mer konkret. Som förväntan, men samtidigt jobbigt och nästan frustrerande. Bubbla på i dina tankar du, låt det ta sin tid. Det behövs liksom kaos av olika grad innan lampan tänds :)
SvaraRaderaKram fina!
Exakt! Du sätter ord på sådant jag också funderar mycket på. Det är mycket som skulle behövas skalas bort, men allt måste få ta den tid det tar. Ett litet steg i sänder.
SvaraRaderaSkål för enkelheten och en innerlig varm kram! <3
Men åh du hittar ju verkligen orden till många tankar som jag har. Tycker du skriver fantastiskt bra. Även små steg är steg framåt.
SvaraRaderaKram Agneta
Jag tycker inte heller att de tär flummigt. Ibland gör vi det enkla så himla komplicerat. Jag tror inte att blixten kommer slå ner från klar himmel en vacker dag, utan vi lär så länge vi lever och om vi funderar i de banor du redan gör så kommer du sakta men säkert att förflytta dig mot det håll du vill, utan att du knappt mäker det. KRAM
SvaraRaderaGör det som hjärtat sjunger av som jag brukar säga till mina döttrar.. Kram
SvaraRadera"Jag vill skala av mig en del saker för att kunna vara den jag är"....Precis så! Det tar en stund in livet innan man börjar se, känna sig själv, sin essens, på riktigt. Man måste ju liksom vara med om Livet för att veta något om det.
SvaraRaderaJag har varit lite frånvarande här med att kommentera, men jag läser och begrundar, saknar orden ibland, de stannar inom mig. Du har varit med om mycket sista tiden och jag har såå mycket att säga dig, jag är full av beundran och värme inför ditt arbete ska du veta. Och i det arbetet med alla möten så kan jag tänka mig att man skalar bort en massa "inte-nödvändigt". Jag har varit med och startat upp arbetet på centralen i sthlm med att ta emot flyktingarna och jag tänker ofta på allt de ska igenom för att så småningom bli en del av vårt samhälle. Då är det viktigt att möta lärare med hjärtat på rätt ställe. Och att gå fram i det man tror på kostar alltid på. Jag hoppas att du inte slutar dela med dig här på bloggen Fina Du <3.
Varm kram, Monika
Kan bara hålla med övrigas kommentarer. Jag känner precis igen de där tankarna, de är inte alls främmande. Kanske är det en period i livet som vi alla går igenom. Att vi av någon anledning, förr eller senare, börja tänka de där tankarna. Förhoppningsvis kan de leda till något bra, att man hittar rätt på något vis.
SvaraRaderaHoppas allt är bra med dig! Längesedan du gjorde ett inlägg. Varma kramar i novembermörkret
SvaraRadera