Se till sitt egentliga behov

Den här månaden har yogobe fokus på närvaro på yogamattan. Den här veckan i temat handlar om att skala bort det man vill göra på mattan och i stället göra det ens kropp behöver. "Att låta sig bli uttråkad. Ställa sig på mattan utan yttre stimuli, utan att välja det där enkla eller lekfulla flödet eller den där euforiska musiken eller idéen om den perfekta yoga outfiten/posen (eller vad man nu går igång på och inte heller följa de sekvenser man vill utan snarare följa klasser som ens kropp behöver. Utmana sitt psyke och se till sina egentliga behov. " 

Och ord som jag läst på facebook och instagram har också samma tema, att den yogapose man ogillar mest, är den man behöver bäst. Tänkte på det idag när jag hade barnvakt en liten stund och fick en liiten stund yoga. Huvudet sa att jag borde fokusera på ryggen eftersom jag burit barn hela dagen, men ögonen gick hela tiden till övningen "Långa djupa andetag i 5 minuter", så jag valde den. Det var  långa 5 minuter, ögonen ville inte stängas och tankarna snurrade, men efteråt visste jag att jag gjort rätt val. Jag kände mig lugn och avslappnad och kunde göra en ryggflexövning.

Just det här temat träffade så rätt. Hur många gånger har jag (och säkert du också) inte gått till träningen eller yogan och gjort ett pass jag bestämt innan, och så har det känts så fel men man har kört på ändå, just för att man bestämt, och "all träning är bra träning", men är det verkligen så? Man känner så skillnaden mellan de gånger man lyssnar inåt. 

Som härom dagen då jag bestämt mig för att träna ett styrkepass på kvällen. Maken löste av mig när han kom hem och jag var på väg att byta om, men allt kändes så fel. Det hade varit en lång dag, jag vr trött, hade ont i kroppen och hade redan promenerat en timme under dagen. Kroppen skrek "stopp!!" och den gången lyssnade jag, tappade upp ett bad med epsomsalt i stället, precis vad jag behövde. Förr i tiden hade jag tränat på ändå, med en stickig och arg känsla i kroppen, och träningen hade blivit dålig. Likadant kan det ju vara med yogan. Att man bestämt sig för ett visst yogapass och så känns det så fel, men man kör ändå. Det är väl också lite grann av det där "borde" och "måste"-tänket som ligger i bakhuvudet.

Den senaste veckan har jag varit rätt ledbruten i kroppen, av trötthet, av träning, promenader och förmodligen av hormoner från graviditeten som finns kvar i kroppen. Varje kväll när maken kommit hem har jag fått chansen att få en stund på mattan och just nu använder jag mig av balansonline.se. Det är så bra för mig nu! Jag har verkligen aktivt tränat på det här att känna efter vad jag behöver, och på balansonline är det som en godisaffär, där man kan bläddra bland de enskilda övningarna. Jag har försökt att bara känna och inte tänka någonting, och det går! Jag börjar lära mig skillnaden mellan vad huvudet säger och vad hjärtat och kroppen säger. 

Skillnaden är milsvid när man gör det man verkligen behöver. Och just nu för mig är det mycket andning, ryggflexar, framåtböjningar och bröstöppnare. Och när det gäller träning är det träning på min kropps och inte mitt huvuds villkor som gäller. Jag tänker också mycket på vad Ulrika skrivit mycket om på senaste tiden, hur det känns när man utmanar sig själv, i hennes fall i långa meditationer. Och så tänker jag på Annika och önskar att fler kunde posta bilder på hur man verkligen ser ut när man yogar (och kanske tränar) hemma i vardagen. Önskar nån kunde fota mig i mina trasiga mysbrallor på min matta när jag gör något så häftigt som att andas in och ut.

Hur tänker du? Kör du på när du bestämt? Är du bra på att  lyssna på vad du verkligen behöver träna eller yoga? Gör du de där övningarna du inte gillar men kanske behöver eller tränar du det du är bra på?