Jag vet ju, egentligen

I perioder står jag stark, vet vad jag står för och varför. Kör mitt race och styr min skuta. Tar beslut och står för dem, när det gäller värderingar, kost, träning eller vad det nu kan vara. Jag vet egentligen hur vi mår bäst av att äta. Jag vet hur min träning ska läggas upp. Jag vet hur jag vill ha det hemma. Jag vet vad jag vill lägga min tid och mina pengar på.

Något som är en riktigt dålig ide för mig är när jag börjar jämföra mig med andra. Jag har jättelätt för att ta intryck av andra och speciellt i tidningar, på bloggar eller live. Jag börjar tänka att det eller det låter bra och att jag ska göra likadant eller att jag vill ha samma grejer och kläder. Jag läser träningsbloggar och börjar tänka att jag ska träna på samma sätt. Inte för att härma utan för att jag tar intryck, blir inspirerad och får nya idéer.

Härom dagen träffade vi urgulliga vänner som äter strikt paleo och bjöd på jättegod paleomat och fika hela dagen. Genast började jag tänka att jag skulle köra på i samma spår med paleo, för logiskt sett så vet jag ju att många mår bra av det. Tankarna började genast snurra; vad jag skulle baka och vad jag skulle laga. Köra och gå all in (att vi redan provat och förkastat när vi kört fullt ut glömde jag av). Samtidigt som jag blev grinig och det gnisslade lite inombords. Jag vet ju vad jag vill: äta bra kvalitetsmat med färre kolhydrater. Mycket grönsaker och mindre kött. Gärna en god fika eller ett glas vin ibland. Jag vill egentligen inte äta paleo för det passar inte mig.

Förra veckan kom jag också in i vinkelvolten när det gäller träningsbloggar. Läste trendoträning.se som verkligen är en inspirationskälla för mig. Hon har fyra barn och får ihop livs- och träningspusslet på ett som det verkar lätt och roligt sätt. Hon har dessutom gjort ett par kejsarsnitt och därför kände jag att jag har ungefär samma förutsättningar (vilket ju så klart inte är sant, jag är ju jag med min kropp och mitt liv). Jag började omvärdera mina träningsplaner jag gjort upp. När vi planerade vår vecka igår började jag planera in en annan typ av träning än den som jag bestämt och skrivit om här. Återigen, gnissel i hela kroppen, utan att jag förstod varför. Blev sur, grinig och främst frustrerad.

När vi började prata om det hemma så kunde vi ju konstatera att vi inte behöver ändra, inte behöver göra som någon annan. Vi har ju våra förutsättningar och är ganska säkra i hur vi vill ha det. Men jag har så lätt att dras med, även om man ju aldrig vet riktigt hur andra har det. De kanske bara visar upp den lilla bit som ser bäst ut, inte de där skitdagarna då de äter skräpmat eller inte alls kommer iväg till gymmet. Och alla har ju sina förutsättningar.

Som jag skrivit tidigare har jag slutat köpa tjejtidningar, inredningstidningar och träningstidningar. Dels sparar jag ju en hel del pengar på det, men det är en lätt sak för mig att ta bort onödig input. Jag ska dra ner lite på hälsobloggsläsandet igen, eller hålla mig till såna bloggar som ger en skön eftersmak och inte drar in mig i hetsen. Inredningsbloggar och modebloggar har jag slutat med helt, för jag är inte intresserad av att lägga tid, pengar eller fokus på det nu. Och då är ju det ett val jag gör, alltså ingen ide att sen jämföra sig med dem.

Jämförelser med andra för ju egentligen ingenting positivt med sig. För jag vet inte hur ni gör, men jag jämför ju inte mig med alla de som INTE tränar, eller de som äter skräpmat. Eller de som bor i enkla små lägenheter eller de som inte bryr sig vad de klär sig i. Och om man inte tar med alla i jämförelsen så blir ju nivån så hög att man aldrig kommer att nå dit. Och misslyckandet blir så stort. Och med misslyckandet kommer känslan av att vara värdelös, kass och mindre värd (igen, märker ni, ett tema hos m?).

I stället ska jag tänka på allt som vi faktiskt gör. Vi äter riktigt bra, hälsosam mat som passar våra förutsättningar. Jag är stolt över hur bra och medvetet vi äter. Vi rör oss varje dag, är ute i friska luften, planerar in träning för oss alla tre som kan gå. Prioriterar friluftsliv och rörelse. Jag är jättestolt över att vi har gjort en stor livsstilsförändring som innebar att flytta, byta ut en hel del socialt liv som inte var bra för oss, hitta och sätta nya rutiner för att prioritera sånt vi mår bra av och ifrågasätta sånt vi trodde vi "måste". Jag är också stolt över att jag bröt virveln av stress jag var inne i så länge, och har lärt mig ett nytt sätt att leva och tänka. Allt detta är jag grymt stolt över, och behöver inte alls ändra något och göra som någon annan gör. Vi har redan hittat vårt koncept!

Scener ur en vardag: träningskläder på hela dagen ifall träningsmöjlighet skulle komma oväntat. En praktisk hårknut. Ett stycke bebis i sjal. En låda (lite otippat). Men ser ni vad stark jag ska bli igen?