Som tortyr

Jag som skulle ladda inför nästa vecka hamnade i en knapp vecka utan sömn. Jag har inte kunnat sova! När allt flyter på tänker man inte nämvärt på sömnen men när den inte fungerar märker man hur basal och viktig den är, och jag är oerhört tacksam för att jag brukar sova bra. Lätt men bra, gärna från senast 22 och 8 timmar framåt. Jag gillar att sova tidigt och är en riktig morgonmänniska.

Jag har ändå gjort allt rätt; varvat ner på kvällarna, druckit kamomillte, fått massage, kvällsyogat, mediterat, badat varmt och skönt, tagit magnesiumtillskott och läst en stund, precis som vanligt och lite till, alltså. Men det har bara inte gått! Vet inte om det varit hormonerna, brist på motion, för mycket vila på dagarna, krypningarna i benen, halsbrännan, någon brist eller om jag bara kommit in i en ond cirkel.

Paniken man känner när timmarna går och man ser siffrorna på klockan i sovrummet är fruktansvärd. Och en natt eller två kan man ju stå ut med och kanske tänka lite positivt kring, att imorgon, då ska jag sova bättre. Men när det går nästan en vecka utan mer än bara lite slummer på morgonkvisten, då är det inte särskilt roligt längre. Hela livet blir som förstört. Man kan inte se något positivt. Vill bara ligga ner och vila, orkar inte engagera sig i något. Inget är roligt, livet blir som i en grå dimma. Jag har inte orkat läsa bloggar, inte kommentera hos er. Har inte orkat umgås med min familj. Har hasat runt i myskläder med fläckar på.

Och jag kan mycket väl förstå varför man använder utebliven sömn som tortyrmetod. Jag skulle erkänna all världens brott jag inte begått efter bara ett några sömnlösa nätter.

Men så. I natt har jag sovit igen! Och livet börjar få färger igen. Jag känner mig som jag, gladare, positivare och helt vanlig. Det är som livet är helt förändrat och det är underbart. Tjoho!

 Rosor på kind igen. Tänk vad en natt kan göra.

(Receptet den här gången var gravidanpassat efter ett panikartat samtal till MVC. Två alvedon innan läggning, fungerar milt avslappnande. Och min käre bättre hälft som på alldeles eget bevåg satt och klappade mig på benen och ryggen tills jag somnade.)