Om att hinna saker

Jag har definitivt sagt det många gånger. Du har kanske sagt det. "Jag hinner inte".

Egentligen tror jag mer att "Man hinner det man verkligen vill". Att säga att man inte hinner är ibland bara ett svepskäl. Det var planerat kräftskiva i arbetslaget och jag ville eller orkade verkligen inte gå, det visste jag från början, men jag låtsades att jag var lika intresserad som de andra och nickade när anmälningen skulle göras. Jag var mitt uppe i stora graviditetströttheten och visste att jag inte skulle orka en fredagkväll då jag jobbat hela dagen. Vågade inte eller ville inte vara annorlunda. Tänkte köra med min gamla slagdänga att jag inte hann, eller hade något annat planerat, men sa inget. Till slut, först när dagen var inne hade jag modet att säga sanningen, att jag inte tänkte komma. Alla hade förståelse.

I samma vecka hörde mitt gamla tjejgäng av sig, det var dags för fikaträff. Det orkade jag, för jag kände att det skulle ge så mycket energi. Jag ville det jättegärna! Hyckleri kan tyckas att jag ville och hann det enda men inte det andra, men man hinner det man vill, och det här ville jag. Väldigt gärna. Och jag önskar att jag alltid kan vara rakare med anledningen till att jag inte kan. 

Jag har tidigare vänner som det har varit stört omöjligt att bestämma något med. De hinner inte då, inte då, kanske -om jag kan stå stand by- kan de klämma in mig med kort varsel. De kommer försent till bestämda tider för att de inte hann. Annat har "kommit emellan", andra viktigare saker. Jag vet inte hur många gånger jag har stått i tid och väntat på en kompis som varit sen. Precis som om min tid varit mindre viktig än hennes. Det är såklart frusterande, men det värsta för mig är att det inte går att vara ärlig. Vill man  inte så vill man inte, det är inte konstigare än så. Så klart är schemat fullspäckat ofta och ibland hinner man verkligen inte. Men om vänner inte hinner träffas och det händer gång på gång kanske det inte är så viktigt för dem. Riktiga vänner hinner en annan gång. Det är därför de andra numera är vänner jag rensat ut.

Kanske är det mer ärlighet jag efterlyser, eller mer styrka att våga säga att man inte vill. Eller att man inte vill lägga sin tid på en sak. Att det kostar för mycket just nu eller att man prioriterar annat. Mer och mer har jag fått svårt med hyckleri. Raka rör uppskattar jag allt mer. Alla har vi samma mängd tid som vi vill förvalta på olika sätt. Man väljer vad man vill göra och prioriterar och väljer bort. Jag själv har senaste året blivit bättre på att känna efter vad jag ska prioritera, vad som ger mig energi, vilka som ger mig energi. Det sparar mycket tid och energi för mig själv och jag hamnar allt mer sällan i situationer där det känns fel i magen, eller att jag "sitter av tid".

Till exempel prioriterar jag vänner som ger och inte tar. Jag prioriterar vila och återhämtning och tid med familjen. Jag prioriterar frisk luft, gärna i skogen. Prioriterar tomma dagar här och var, luft i kalendern. Prioriterar bort sociala sammanhang som känns fel och överlag saker som jag känner att jag "måste". För jag måste inte utan kan tacka nej.

Jag ska försöka att bli mer ärlig med varför jag tackar nej. Det går att förändra, det vet jag efter att på några månader månader medvetet ha arbetat bort mitt inre mantra "Gud vad dum jag är!" när jag gör fel på något sätt. För att säga nej till sånt skapar också mer tid och plats för sånt som verkligen är viktigt för en. Jag ska också dra öronen åt mig ännu mer när bekanta säger att de inte hinner träffas, gång på gång. Det som är viktigt för en hinner man. Det är i alla fall min föreställning.