Det svämmar över

Hjärtat, alltså. Av kärlek till den här lille personen. Så liten och så stor. Så oändligt underbar på så många olika sätt att det slår mig varje dag, om och om igen. Jag liksom ser på honom med nya ögon varje dag och förundras över vad som har hänt.

Han är tio år, snart. När man är mitt uppe i småbarnsår med vabb, jobb och stress så tänker man inte så mycket på det, hur fort tiden går. Njuter kanske inte som man borde. Man jobbar på och tiden försvinner. Byts av, turas om och försöker få ihop det. Fantiserar om att få sova. Längtar kanske till lättare tider.

Men ibland, och speciellt senaste tiden, ser jag på vissa ögonblick med speciella glasögon. Får en klump i halsen. Kanske en tår i ögonvrån, och jag och maken utbyter blickar i samförstånd. Blickar som säger att det är betydelsefullt för oss båda och vi behöver inte förklara varför. Det är större än någonting annat. Det är klarare att se nu, lättare att uppskatta. Kanske har det att göra med tiden som gått, med hormonerna i min kropp eller med att vi förändrats. Kanske allt det. 

Som härom veckan, när han fick cykla själv in till stan. Som när han använder ord vi inte visste att han kunde. Som när han tränar skrivstil noga och länge. Eller när han står och fixar sin egen frukost och samtidigt avhandlar livets mysterier. Packar sin gympapåse själv och sticker iväg på cykeln med hjälmen på svaj och tröjan fladdrande. Eller strålar av glädje för att vi ska sova i källaren, vilket äventyr! Liten, men ändå så stor, så klok och så fin.

Och nu kommer det en ny liten person till oss. Allt börjar om. Det känns ofattbart, fantastiskt. Svårt att ta in. En ny liten individ att lära känna och försiktigt lotsa genom livet. Att få förmånen att ha ansvar för två små personer som ska växa och lära sig allt för att kliva ut i livet. Jag kan inte förstå det. Vilken tur jag har, det var verkligen inte självklart.

Hjärtat svämmar över, om och om igen. Det känns som om det växer för var dag. Tänk hur förunderligt livet är ändå. Krama någon liten person i din närhet idag, imorgon är de lite större. 

Vi campar i källaren. Det är livskvalitet, det.