Jag gillar när jag har koll på hur saker är. Har svårt med nytt, tycker om det som det var, oftast. Gillar inte överraskningar särskilt mycket. Jag vill vara med och planera när grejer ska hända. Och vissa grejer har jag ju velat ska hända väldigt väldigt mycket. Och ändå är det så svårt när det väl händer.
Som med mitt jobb, som jag har velat förändra så länge. Nu när det äntligen verkar vara förändringar på gång känns det otäckt och jag får kalla fötter. Ångrar mg inombords och tänker att jag nog står ut ett tag till. Tänk om nästa jobb blir ännu värre. Jag vet vad jag har men inte vad jag får, ni vet. Självklart kommer jag att hänga med i det som händer, men jag är skakig.
Och tänk att vi längtat efter ett barn till i nio år. Fantiserat, drömt, bönat och bett i nio år. Och när det som genom ett under händer, blir jag livrädd. Rädd för hur allt det nya ska bli och vad som kommer hända med vårt liv. Shit, vi börjar om från början efter tio år! Skräckblandad förtjusning.
Min kropp förändras och jag är inte med på det tåget. Jag som var i min bästa form fysiskt, med ätstörningar i bagaget och ett knepigt förhållande till min kropp, har nu en kropp som inte känns som min. Och logiskt så vet jag hur fantastiska processer som pågår inuti min kropp just nu. Att det inte är konstigt att jag svullnar upp och växer överallt. Men förändringen är jobbig och igår tappade jag sugen helt utan några kläder som går på längre.
Hur tar du dig an förändringar? Undrar om vi helt enkelt är olika eller om vi helt enkelt kan påverka hur vi "tar det".
Hur som helst, om igår var en tårsprutande skitdag så känns allt bättre idag. Jag förstod varför jag gifte mig med min bättre hälft. Han styrde upp dagen, fixade husstädningen själv och tog mig 45 minuter i bil till ett stort köpcentrum, där han metodiskt betade av butik efter butik, plagg efter plagg vid min sida. Och idag har jag kläder som passar min växande kropp.
Och för att inte tala om den lille hemma. Han tog tag i saken på sitt sätt. Fattade tavelkritan och ringade in de klokaste orden på vår stora griffeltavla, ord som kunde passa en ledsen mamma. Det var verkligen med eftertanke han gjorde det.
Det, och lite gråt, gjorde allt bättre. Ibland måste man kanske igenom de där mentala hindren vid förändringar, hur man än är. Lite morgonmeditation och lite extra tid idag, har satt allt i ett nytt perspektiv. Tack för det.
Omvälvande. Magiskt. Skrämmande. Härligt. Ja, det är mycket inuti dej nu. Så fint att du har en superhärlig familj, som tar hand om dej ♥ Kram och du, det kommer bli bra - det kommer bli precis som det ska!
SvaraRaderaAllt det där är det, jag vet. Inte konstigt att det är skrämmande när det både är magiskt och omvälvande grejer på hång. Och jag kommer landa i det, att allt blir bra, det fixar universum!
RaderaJobbigt med alla motstridiga känslor inför alla förändringar, känner med dig. Och hurra för din underbara familj som verkligen står där vid din sida och stöttar dig. Det gör mig glad och varm om hjärtat! Allt blir bra till slut, och om det inte är bra är det inte slut.
SvaraRaderaStora kramar!!
Allt blir ju som det blir och hur som blir det bra. Men den oroliga själ jag är darrar lite inför allt det stora medan din bror bara ser allt med lugn och glädje. Tur vi balanserar varandra!
RaderaFörändringar kan verkligen vara jobbiga, men till slut brukar det ju bli bra trots allt. Vad härligt att du har både make och son som finns för dig och att du "vågar" känna som du gör.
SvaraRaderaStor kram!!
Jag brottades med mig själv ett tag om jag skulle erkänna för er och dela med mig av att jag kände så här, det känns så beklämmande :-). Jag vet innerst inne att allt blir bra, men jag tror jag måste igenom detta för att komma dirhän. Tack och kram tillbaks!
RaderaJag gillar inte heller förändringar som jag inte kan styra över. Överraskningar avskyr jag. Vad är det som händer på jobbfronten för dig nu då?
SvaraRaderaMen du, det här med bebis i familjen kommer bli jättebra, lägg inte någon oro på det. Du har ju en "stor" kille som kan hjälpa till lite när det behövs, det måste vara toppen.
Själv tyckte jag det var riktigt mysigt att bli lite tjock men jag hade ju inte den bakgrunden som du med ätstörningar. Tyckte det var skönt att kunna gå på badstranden utan slippa hålla in magen för en gångs skull, ha ha. Men du, jag tror du kommer bli sådär fint gravid, bara en enda stor mage, ser underbart ut. Njut av att magen växer...
Konstigt att du inte kom in på min sida men bra att det löste sig. Ha ha, nä någon kärlekspromenad med mannen, det händer inte ofta i nuläget, någon måste vara hemma och ha koll på de små. Vi är ganska bra på att ta vara på de små kärleksstunderna ändå, trots barnen som nästan alltid finns inpå oss.
Önskar dig en bra dag med positiva tankar!
Kram.
Nu känns allt bättre. Jag känner mig själv och måste igenom det svåra för att komma till det lätta :-) Allt kmmer bli fantastiskt med en liten bebis, jag kan verkligen känna hur mysigt det blir. Och som du skriver, med en 10-åring hemma blir det en helt annan grej än att ha två blöjbarn hemma. Jag har lite svårt med kroppen, men det kommer nog kännas bättre när magen växer lite mer, och jag inte bara ser småfet ut ;-) Kram, Anna!
RaderaNu rann det av lite mascara här... Jag gillar förändringar fast de gör mig jättestressad så det är tvetydigt..Jobbar man med tilliten blir det bättre, att ha som mantra, allt är omhändertaget, allt är precis som det ska, jag litar på att allting ordnar sig ....Stora Kramen!!
SvaraRaderaJa, det är klart att med det mantrat blir allt lättare. Varje dag jobbar jag med just de orden och skriver i min dagbok. Sen blev det nog för mycket i söndags, allt på en gång och så du vet :-), så jag inte klarade att leva som jag lär. Kram tillbaka!
RaderaÅh Lotta. Jag tycker så mycket om din ärlighet och att du visar dig precis som det är, för din familj och här för oss. Det låter som ni har det väldigt fint i familjen och att dina killar är med och stöttar på sitt sätt. Underbart! Och jag tyckte att jag bara såg svullen ut innan bebismagen blev sådär tydlig, jag förstår din känsla, även om jag inte har ätstörningar i bagaget.
SvaraRaderaOch tänk hormondansen som pågår i dig nu, det är väl inte konstigt att det påverkar så mycket.
Vad det gäller förändringar för egen del så gillar jag det! Vill inte att det ska bli statiskt. Får nästan hålla i mig själv ibland för att inte förändra för mycket :) överraskningar, underbart! Jag tror att man har en personlighet som styr hur det känns med förändringar, men sedan är allt påverkbart och tilliten till att det blir fint, som Ulrika skriver, är väl det man kan öva på hur mycket som helst. Stor kram kära du!
Annika, tack för din långa kommentar. Jag läser varje ord och tar in i hjärtat. Om att vara ärlig... jag brottades verkligen med om jag skulle dela med mig, för hur inspirerande är det att inte fokusera på det positiva. Men jag är ju ändå jag och nån som läser kanske känner igen sig tänker jag :-) Jag har världens finaste familj! Och precis som du skriver så är jag i svullen-fasen och längtar tills det blir en ordentlig mage att puta med. Som jag skrev till Ulrika som övar jag varje dag på tilliten till att allt ordnar sig, och innerst inne är jag 100% säker på att det gör det, men i söndags blev det alldeles för mycket av allt. Kram tillbaka!
RaderaIbland blir det för mycket, det är helt okej. Man kan faktiskt inte vara inspirerande varje dag :o) Jag avskydde min kropp som gravid. Tyckte att alla andra var så vackra med sina magar och allt det där och själv var jag bara otymplig och grön i ansiktet:o) Så kände jag hela tiden tyvärr men som tur är var det ju väl värt det! Det kommer bli kanon ska du se, tänk vad spännande att inte bara trampa på i gamla hjulspår och så underbara killar du har som stöttar dig! <3 KRAM
SvaraRaderaMen åh, vad jag behövde de orden! Tack snälla du <3
Radera