Då, för att komma vidare, slutade jag läsa bloggar som var mest ytliga och handlade om utseende, inredning och shopping. Jag slutade att läsa glassiga tidningar. Jag sökte mig till människor på nätet som skrev om livet och vad jag tyckte jag ville och behövde fokusera på. Enkelhet, att vara som man är, att acceptera sig själv och andra, att utseendet inte är det viktiga, att det finns andra värden i livet. Att inte behöva en massa saker.
Jag känner mig ganska trygg i det nya sättet att tänka, även om det är en något ny och skör tråd jag går på, det vet jag. Det nya är allt ifrån att inte värdera vare sig mig själv eller andra. Att lyssna på den inre rösten som guidar mig. Att jag inte längre förklarar mig hela tiden. Att om jag känner mig bra inifrån ser jag bra ut, det ligger inte i märkeskläder, vitare tänder eller en ny träningstopp.
Jag har lärt mig att göra en sak i taget, att röra mig lugnt. Att se det fina hos alla människor. Tänka att alla har en historia, som jag inte vet om. Att välja bort, sålla men också våga välja det jag vill. Att ta plats och våga känna mig besvärlig. Jag har lärt mig ganska mycket. Men ändå tänker jag då och då på att tänk om jag känner mig så trygg att jag en dag har jag glidit tillbaka igen. Jag menar, detta tankesätt är färskvara och en träningssak.
Jag har t ex börjat läsa Johanna Toftbys blogg igen, 56 kilo och Lofsan, trots att jag aktivt valde bort dem då. Och nu är jag jätteglad över att Smaljeansen bloggar igen, en av mina gamla favvobloggar. Det var egentligen då jag gjorde det dom det slog mig, att så fort jag började läsa Smaljeansen började jag tänka på att jag behövde träningsplan, rosa nagellack och skulle börja fota matbilder till min blogg. Den gamla hetsen kom tillbaka, jämförandet. Jag är så lättpåverkad! Och inte på något bra sätt när det gäller sånt här.
Jag har ju hittat min väg men jag behöver vara riktigt trygg i det. Kanske klarar jag inte att gå tillbaka till allt det gamla, kanske vill jag inte, kanske borde jag inte. Kanske inte nu, kanske aldrig någonsin. Jag vill bara vara jag, och kanske vet jag bara vem jag är om jag inte påverkas så mycket utifrån. Än i alla fall.
Hur tänker ni, påverkas ni av det ni läser, ser och hör? Känner ni er trygga i det ni har ändå? Finns det någon gyllene medelväg?
Jag och bulan v 17 på väg till grillfest
Jodå,jag påverkas också av vad jag läser, ser och hör. Därför gör jag som du, sållar i mitt flöde om jag märker att det slirar iväg liksom... Ändå kan jag känna mitt i det att det är okej, det ÄR okej att ha lite koll på trender, på grejer i tiden osv. Fast jag kan lättare, idag, ta det för vad det är och inte dras med i hetsen, som jag gjorde förut. Man får hitta balansen och det är jag övertygad om att du gör, din tråd är bra mycket slitstarkare än du tror! Kramen!
SvaraRaderaSkönt att läsa att till och med du påverkas, dig ser jag som den stadigaste person jag känner till :-) Tack för orden, det är skönt att känna att det kanske inte är så illa som jag ibland tänker mig. Kram för det!
RaderaNä. Har aldrig läst sådanna bloggar faktiskt, de intresserar mig nada. Och de där matbilderna....nä igen! Jag väger 56 kg, jag gör det i mig själv utan hets och jag springer då och då för att jag vill och mår bra av det och någon mer sockerberoende människa än jag får man ju leta efter (även om jag kämpar mot det eftersom det omöjligt kan vara bra på insidan med allt det där sockret nu när det inte syns på utsidan). Jag tycker mycket om din blogg och dina inlägg som alltid inspirerar till eftertanke. Och bilden på dig och bulan, superfin!!! Kraaaam
SvaraRaderaMen vad skönt att känna så, att vara så trygg i det! Imponerad!
RaderaOch tack❤️
Fina du! Jag läser inte dom bloggarna alls. Glassiga heminredningstidningar läser jag men mest för att jag mår bra av att titta på bilderna. Eftersom jag har två tonårsdöttrar hör man nog en del om trenderna och jag vill ju inte vara helt mossig klädmässigt. Men på nåt sätt måste jag stå som en motvikt till att låta utseendet styra mig..Just nu är jag ändå för trött för att träna hårt så jag får stå ut med kroppen som den är, jag är nöjd.. Kram
SvaraRaderaÄh, jag vet, jag borde inte läsa, det är som en hemlig lockelse som jag inte mår bra av. Vissa saker kan man ju få inspiration av. Jag är ju också nöjd med det jag har (även om jag är något mossig :-) ) Skönt att kunna vara den motvikten till döttrarna! Kram,Ulrika!
RaderaLäser bara det jag är intresserad av. Och jag gillar de som vågar skriva om livet lite mer osminkat, avskyr det som bara är glättigt och där man hela tiden berättar hur duktig man är. Iouh! Din blogg gillar jag för att du bjuder på båda delarna.
SvaraRaderaJag älskar glassiga magasin, har alltid gjort det :) Mycket för att jag är intresserad av bilder och layout men framför allt text. Jag tycker om att bläddra i papperstidningar, kan inte läsa dem på nätet, det funkar inte för mig.
Vad det gäller mode är det roligt tycker jag, att ha lite koll, det betyder i min värld inte att följa något slaviskt men när vissa saker återkommer tycker jag det är kul, även om jag själv aldrig mer kommer att ha vissa saker :) Balans är väl det jag försöker säga.
Och by the way, du ser strålande ut med din bula! Kramar
Balans är väl nyckeln, och det är den jag är så rädd att förlora. Tur jag har er!! Håller med dig om papperstidningar, och visst är det kul med bilder. Har fått vara lite restriktiv mot mig själv, då jag plockar det bästa från inrednings-, mode, mamma- och träningstidningarna och sen inte levt upp till den bilden jag fått. Men kanske att jag klarar det nu, i en liten dos. Tack, Annika, jag hade gott om tid den här gången att piffa till mig, normalt ser jag mer ut som en zombie ;-) Kramar!
RaderaLäser nästan ingen modeblogg eller träningsblogg längre, jag vill läsa sånt som du skriver om, tankar, funderingar, känna ärligheten i det som skrivs. Jag vill läsa om strävan efter det enkla livet, vägen dit, sånt dras jag till nu för tiden och det känns så skönt. Har inget behov av det där ytliga, det är nog mycket tack vare yogan, jag har fått ett annat synsätt. Särskilt efter att läst Malin Berghagens böcker och framförallt hennes blogg.
SvaraRaderaJag älskar tidningar och unnar mig det, prenumererar på Tara och Land.
Det jag har sett av dig tycker jag du ser ut som en sån där naturligt vacker kvinna, typ Malin Berghagen, jag menar det. Ta tillvara på det och njut av din fina växande mage. Förresten, har illamåendet lagt sig?
Kram!
Ja, tänk, vad man ändrar sig med tiden. Det märks på dig och din blogg hur du ändrat det du skriver om mycket sedan yogan kom in i ditt liv.
RaderaDet kan nog vara en av de finaste komplimangerna, att se så där naturligt vacker ut <3
Jag kan njuta av magen mer och mer, var och lyssnade på hjärtljuden idag. Åh vad underbart! Illamåendet är med mig än, men jag har inte kräkts på snart en vecka!!
Ja jag tror att det är svårt att inte påverkas av det man läser och hör. Nu tycker jag inte Smaljeansen är så extrem, men tyvärr så finns det bloggare som tränar som elitidrottare, har 3-4 barn, jobbar heltid, bloggare och är så deffade. Dessa bloggare får uppmuntrande kommentarer att de är så smala och snygga, att de har den perfekta kroppen. Detta gör mig rädd och då vill inte jag läsa i alla fall.
SvaraRaderaJag vill läsa om tjejer som tränar för att det är roligt, hälsosamt och bra för psyket, som tar med det inre. Jag håller med bara Anna i det hon skriver, inte heller jag vill fokusera på det ytliga, även om jag inte säger nej till en vältränad kropp :-)) och då menar jag inte deffad till tonårspojkestyle.
Du är modig som tar upp detta och jag tycker det visar på mod och att du vågar stå för vad du tycker. En jättefin bild på dig och "bumlingen" också!!
Kram Clara
Tack, Clara! Det är som terapi för mig det hör, att formulera vad jag tycker, och sen stå för det i en blogg alla kan läsa. Förut har jag alltid hållit allt för mig själv, eller "tyckt som alla andra" men till varje inlägg frågar jag mig om det kan få mig framåt i min process, och svarar jag ja, så kör jag. Håller med dig om Smaljeansen, hon är absolut inte extremt, men jag förvånades över hur snabbt jag drogs med och ville vara som hon i mitt huvud...
RaderaKram på dig!
Jag tillhör skaran som är sorgligt ointresserad av mode och inredning (som bekant...), och har aldrig riktigt fastnat för träningsbloggar. Kanske är det tur, för där om någonstans skulle jag fastna i jämförelseträsket. Min mentala bild av mig som vältränad stämmer liksom inte helt med verkligheten...
SvaraRaderaLäste mängder av bloggar förut, av alla de sorter, men har bara ett fåtal kvar. Det tog så mycket tid från saker som är viktigare. De bloggar jag följer nu är såna som din, med riktiga människor och riktiga,ärliga funderingar och de som vågar simma mot strömmen. Gärna blandat med en god dos andlighet. Jag känner ett allt större behov av att faktiskt tillföras något av det jag läser, och blir därför mer och mer kräsen.
Kram
Det låter härligt och sunt! Jag önskar att jag var lite intresserad av mode och heminredning, men tyvärr är det inte så. Jag fick bara ångest av alla snygga hem och alla snygga människor i bloggarna, som jag egentligen inte villa leva upp till. Tur att man kan utvecklas och inse hur man vill ha det. Kram på dig!
RaderaHej!
SvaraRaderaDu känner inte mig och jag känner inte dig, och jag har ingen aning alls om hur jag ramlade in på din blogg. Men ända sedan i höstas, då jag plötsligt blev sjukskriven för utbrändhet, tittar jag då och då in här och får nästan rysningar varje gång!
Dina inlägg är så väl tajmade med hur jag känner mig och vad som upptar mina tankar för tillfället. Du är så otroligt välformulerad och din förmåga att sätta ord på tankar och känslor fungerar för mig som en ögonöppnare.
Jag känner igen mig i i stort sett allt du skriver om när det kommer till att återhämta sig från de vi varit med om och dina texter ger mig en större insikt om hur jag fungerar och vad jag borde göra för att ta bättre hand om mig själv.
Nu var det ett tag sedan jag var in här och läste, men påminns ikväll om att jag måste fortsätta! Du hjälper mig att hålla mig på banan, att fortsätta ta mig själv på allvar och prioritera saker som är viktiga i livet istället för det man luras att tro är viktigt.
...forts. ... Min fälla just nu är att ju "friskare" jag känner mig desto mindre disciplinerad är jag, vilket resulterar i att jag faller in i gamla osunda mönster.
SvaraRaderaMen dina inlägg ger mig en vilja och lite jävlaranamma för att sköta mig!
Ja, jag ville bara säga det :)
Ta hand om dig så ska jag göra detsamma. Kram Annika
Hej Annika!
RaderaNu har jag läst dina ord om och om igen, både fascinerad och jätteglad över vad du skriver. Jag trodde innan jag började blogga, att jag var den ende som tänkte och kände allt det jag känner och tänker, men har förstått vilket stöd och sammanhang som finns "därute". Det hjälper mig att sätta ord på allt, jag som hållit allt för mig själv så länge, att outa det personliga, det lite pinsamma som jag i alla fall har tyckt det var att bli sjukskriven för utbrändhet. Jag håller så med dig om rädslan för att falla tillbaka i de gamla mönstren. Just nu har jag släppt så mycket som att yoga och meditera varje dag, att strukturera upp min jobbdag, att ta en rast varje dag på jobbet o.s.v. Jag är livrädd för att hamna där igen! Fantastiskt om vi kan hjälpa varandra och ta lärdom av varandra även vilt främmande människor på nätet.
Stor kram för din kommentar, den betyder jättemycket för mig. Kommentera gärna igen så vi kan peppa varandra. Ta hand om dig med!