Om att vara i nuet

Jag märker att jag har svårt att vara närvarande här och nu. Ligger alltid i nästa steg, längtar till nästa sak medan jag fortfarande är i den jag längtade efter innan. Kan få lite panikliknande känslor av att inte vara sysselsatt hela tiden och att inte ha koll på vad nästa steg blir. Det blir väldigt tydligt nu på sommaren med min långa ledighet som inte är fylld med saker hela tiden.

Det är rätt intressant det här tycker jag. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det slog mig väldigt tydligt på resan nu. Jag älskar att planera och drömma men när jag är vid målet har jag svårt att njuta. Vi var borta två veckor i Florida och precis som alltid vid resor räknar jag ner tills jag får åka hem igen. Räknar nätter på fingrarna och hisnar vid tanken på att det är många kvar. Och det är ju inte för att jag inte längtat, inte för att jag inte njuter och inte för att jag har så väldigt spännande saker att göra hemma.  Vid varje resa är det så här, trots att jag älskar att resa. Jag har bara svårt att vara här och nu och njuta av att vara i det jag längtat efter så. Vidare till nästa sak, liksom.

Jag gillar att planera. Göra listor. Fundera hur det ska bli och drömma. Bocka av och känna mig klar. Samtidigt som jag läser överallt hur viktigt det är att leva i nuet och njuta av stunden. Jag har läst massor av böcker på temat och intellektuellt så är det klart att jag förstår att det är så man bör leva sitt liv, här och nu. Men det är svårare på riktigt, för hur gör man, när det inte sitter i ryggmärgen alls, utan man behöver lära sig?

Det har varit lättare att lära mig att leva mindre i det förgångna och tänka på hur saker och ting har varit. Att mindre och mindre grubbla bakåt och att kunna släppa det som varit innan. Desto svårare att leva i nuet, att vara här och nu.