fredag 11 juli 2014

Att förändra en vana

Tack vare min Daily greatness yoga journal har jag fått upp ögonen för många saker. Det blir så när man måste sätta ord på känslor och företeelser som varit omedvetna. Sedan några veckor tillbaka fokuserar jag på hur jag tilltalar mig själv i den inre monologen. Den är ju ständigt pågående, men jag har uppmärksammat en sak jag säger eller snarare tänker till mig själv ungefär fem gånger om dagen (ja, jag har räknat).

"Gud vad dum jag är" är ett mantra jag måste ha hållit på med så länge att det sitter i ryggmärgen. Jag använder det om jag till exempel glömmer eller missförstår något eller kanske gör fel på något sätt. 

Så skulle jag aldrig tilltala andra, men att nedvärdera mig själv flera gånger per dag är tydligen helt ok. Nu har jag bestämt mig för att byta ut "Gud vad dum jag är" mot "Nu tänkte jag fel" men jag märker också hur svårt det är att bryta gamla ovanor. Det kommer dröja innan  det sitter, men det viktiga är att jag fått uppögonen och blivit medveten. Det är en början. Förändringen börjar i alla fall komma, och det är bra.

Så här på sommaren skulle man ju kunna  "unna sig" att ta ledigt från allt, inklusive sin egen utveckling. Men jag ser det som att jag har massor av tid och ork att göra det just nu. Lyxigt att ägna tid åt sig själv så här intensivt! Det finns mycket att uppmärksamma om man vill, sånt som kan kännas jobbigt att göra under året när det är mycket på jobbet.

Har du funderat på hur du tilltalar dig själv? Är du lika snäll mot dig själv som du är mot andra? Och om svaret är nej, om du är hårdare mot dig själv, har du frågat dig varför? Du, och jag, är vår egen viktigaste person, och den borde bli behandlad med den respekt den förtjänar!


6 kommentarer:

  1. Lotta, jag tror att de flesta känner igen sig i det du beskriver. Innan man blir medveten om sina tankar eller hur man ska uttrycka det så åker de flesta på repeat. Och oftast är det saker vi tycker är lite småjobbiga tror jag. Själv har jag oftast tänkt - men herregud, varför sa jag/gjorde jag så? När jag tycker att jag gjort mindre bra saker. Idag när de tankarna kommer tänker jag, det är ok att göra saker som är mindre bra ibland, jag förlåter mig själv för det och ska vara lite mer uppmärksam på mig själv nästa gång. Det fungerar!
    Stor kram i värmen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har väl sina inre egna domare som säger olika saker, antar jag. Lustitt hur man kan bli närmare 40 år innan man märker det, bara. Och tänk så många som säkert inte ens kommer att lägga märke till det under hela sin livstid! Man kan ju förändra sig och sina tankar, och det är det häftigaste med att vara människa, har jag börjat tycka, man är inget offer. Kram på dig!

      Radera
  2. Javisst känner jag igen mig. Tyvärr. Men jag tränar på att bli bättre...
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man måste träna, det händer inte av sig själv har jag märkt. Och det är lika svårt och tråkigt som knipövningar :-) men ack så viktigt. Kramar!

      Radera
  3. Instämmer med föregående talare.. Verkligen viktigt att vara snäll med sig själv, ha en bra känsla i magen även när det är motigt och spretigt inuti. Eller särskilt då. Säga något snällt till mig själv och se till att andas rätt kan verkligen få mig "upprätt" igen.
    Ha det gott, hoppas att du mår bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, det är när det är tungt och motit som det är som viktigast (och även svårast). Andas rätt då är ett jättebra tips! Kram!

      Radera