Den här sommaren

Den här sommaren känns evighetslång. Som att vår resa till USA i början av sommaren egentligen var förra året. Och det känns så underbart att få en sån här sommar i kroppen inför vintern som kommer sen. Ja, det gälller att ladda upp med sömn, ledighet, kreativitet, pyssel och fix, god mat och tid tillsammans!

I alla fall har jag haft väldigt mycket tid att tänka på saker. Saker som är och saker som jag märker är annorlunda i år. Det här året när allt förändrades, det är så jag känner. Och när jag läste Ninas inlägg härom dagen startade det en tankekedja hos mig.

Under året har jag lärt mig mycket om mig själv och om vem jag är. Och att våga vara den personen utan att be om ursäkt, förtvivlat gärna vilja passa in eller försöka anpassa mig för mycket för att vara som "alla andra" (vilka det nu är-finns de ens?).

Jag har under året lärt mig att jag älskar höst, regn och rusk. Jag kan verkligen säga det högt och stå för det, och det har också medfört att jag kan stå för hur jobbigt jag tycker det är med solen och värmen på sommaren, fast det nästan är förbjudet att säga det i Sverige. Nu har det ju varit en extremt fin, varm och solig sommar i år, men jag har mest stannat inne framför vår svala luftvärmepump och krupit ut framåt kvällen. Tidigare somrar har jag tvingat mig att åka till stranden "för att man gör det på sommaren", "för att man borde" eller "för att de där alla andra" gör det. Och så har jag lidit och velat åka hem så fort som möjligt. I stan har det i sommar varit alldeles tyst och tomt alla dessa varma dagar, men jag har njutit inomhus i stället.

I många, många år har jag skrivit långa listor inför sommaren med saker jag vill hinna med. Plocka jordgubbar, ta kvällsdopp, äta middag på klipporna, åka till Liseberg med mera med mera. Listorna har varit jättelånga varje år, och det är inte ens säkert att det är saker jag verkligen velat göra, utan kanske mer såna jag borde vilja göra för att sommaren ska bli så där minnesvärd. Jag har prickat av sak efter sak, och ändå blivit besviken, för att det ändå inte blev som jag föreställt mig. I år hade jag två resor inbokade, en till Florida och en till Bohuslän. I övrigt har jag tagit det som det kommer. Vi har fixat en del i huset hemma, för att vi velat, orkat och känt för det. Fixat saker som bebisen kommer att behöva. Läst en massa. Struntat i trädgården. Inte varit så värst sociala. Vilat på dagen. Sovit i källaren. Varit allmänt oplanerade och bestämt oss på kort varsel.

Men det skönaste är att det gör inget! Det blev en toppensommar, även om jag inte varit på stranden eller ute på sjön. Även om jag inte badat så hemskt mycket. Även om jag hållt mig inomhus och inte gjort några måste-listor. Livet blir så mycket enklare för en själv om man inte skapar sig en massa måsten. Men man kanske får vara beredd att stå emot och kanske förklara för andra hur man tänker när någon tycker att man är helknasig som står inne och tapetserar  och lägger golv på årets överlägset varmaste dagar. Det var ju vår räddning, att slippa solen och den värsta dagsvärmen!

Det var en skön upptäckt det här, kände jag. Att jag faktiskt har kommit någon vart ändå. Hur stor skillnad det har gjort för mig. Och det känns bra inför hösten och resten av livet, att jag har med mig det här tankesättet. Det finns verkligen hopp.

Vi tar det som det kommer

Liten "fixar rummet"