lördag 11 april 2015

Det högkänsliga barnet

För en tid sedan vann jag boken "Det högkänsliga barnet-att växa och må bra i en överväldigande värld" av Elaine N Aron hos bloggen blygamyran. Jag har hamnat hos den bloggen för att jag känner att jag har hittat hem lite grann där, när det gäller något jag trott varit blyghet och allmän knasighet men som i själva verket snarare är introversion och HSP-personnlighet. HSP betyger högkänslig personlighet och jag är en klockren sådan som bland annat har svårt med många visuella intryck, höga ljud, starka dofter, förändringar och som behöver mycket återhämtning. Med mera, med mera så klart.


I alla fall vann jag den här boken. Jag var nyfiken på den dels för att jag är intresserad av hur jag fungerade som barn, men kanske ännu mer för att kunna se och hjälpa barn i skolvärden där jag jobbar. I alla år som jag gått i skolan har jag på det som då hette kvartssamtalen fått höra att jag "måste prata mer" och "ta för mig mer". Har själv suttit på många utvecklingssamtal med elever och sagt de orden fast det knorvat i hela kroppen och de har känts så fel. Varför inte hylla de egenskaper man har och på så sätt få fram allas styrkor? Jag vet ju att i rätt tillåtande miljö kan alla blomma.

Boken lovade jag blygamyran att recensera och det tänker jag göra här och nu. Det är en ganska mastig och tjock men oerhört välskriven och intressant bok. Den är byggd på bra forskning från 20 år tillbaka och det känns skönt. Boken riktar sig främst till föräldrar som är begåvade med ett högkänsligt barn, som t ex behöver längre tid på sig i nya miljöer och med nya personer, betraktas felaktigt som försiktiga och blyga, har svårt med val och behöver längre betänketid. Boken är skriven till föräldrar till dessa barn, och jag tänker hela tiden när jag läser, att har man som förälder köpt den här boken, är man nog redan halvvägs där. Men de barnen som inte har så lyhörda föräldrar får försöka klara sig ändå. Men kanske med tiden, kommer vi vara mer medvetna om människors olikheter och olika behov.

I början av boken finns ett test för att se om ens barn är högkänsligt, och sedan ett test för att se om man själv är högkänslig (och detta är nog samma test som även finns på http://www.hsperson.se). Sedan kommer många kapitel urifrån om man som förälder själv är högkänslig eller inte.  Det är dels många tips på hur man ska tänka, hur man ska prata med barnet om detta, hur man tillrättavisar och hur man kan hjälpa barnet. Jag tycker att råden är väldigt matnyttiga och har många exempel, detta är verkligen inget hafsverk.

Den tar upp tydliga och specifika situationer, som kläder, mat, sömn, barnets rum, stress, kamratrelationer, förändringar, rädslor, bilresor och andra liknande vardagssituationer. Vissa saker tycker jag att man absolut kan ta med sig och tänka på för alla barn.

För mig som högkänslig var det några aha-moment när jag läste boken. Fortfarande håller jag på att lära mig att förstå varför jag fungerar som jag gör. Elaine beskriver en händelse när hon var föräldraledig, att hon och hennes man ordnade så att hon kunde tillbringa några timmar uppe på kylskåpet, för att kunna dra sig undan och återhämta en stund under de långa ensamma dagarna hemma med bebisen, men att hon ändå kunde se honom därifrån och att han var sysselsatt utan att skada sig.

Något annat intressant är att Elaine N Aron kan se kulturella skillnader på hur barnen blir i olika länder, och ger exempel på det.

Boken börjar med forskning, allmänna teorier och exempel på olika typer av högkänslighet. Sen fortsätter den med spädbarnet uppdelat i olika månader, via förskolebarnet och skolbarnet upp till gymnasiet och unga vuxna. Boken är också intressant om man t ex som jag arbetar med barn, och vill kunna guida dem och utveckla dem på rätt sätt.  Sista kapitlet vänder sig rent till pedagoger med tjugo tips för lärare.

Det allra finaste med den här boken är att den utgår ifrån att det är en gåva att vara högkänslig, inte ett problem som måste fixas till. Att det högkänsliga barnet får så många fina egenskaper, och ser livet i så många fler nyanser än andra. Många högkänsliga går igenom livet och känner sig annorlunda och fel, och grundtanken med boken är att hjälpa dessa barn att känna sig perfekta precis som de är, och att må bra och utvecklas så bra som möjligt.

Jag önskar att alla föräldrar kunde läsa den här boken, och att den kunde vara obligatorisk i lärarutbildningar för alla åldrar. Egentligen skulle jag tycka att alla människor rent generellt skulle känns till mer om sig själva och andra, för tänk så mycket enklare bland annat relationer skulle bli då. Jag kommer helt klart att läsa Elaine N Arons första bok "Den högkänsliga människan", för att gå djupare in på hur jag kan förstå mig själv.


8 kommentarer:

  1. Oj vilken intressant bok!! Känner igen både mig själv och min 18 åriga dotter i det du skriver. Den boken hamnar absolut på min att-läsa-lista. Tack för tipset!
    Kram Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är riktigt bra! Kanske för dig i ditt jobb med. Kram!

      Radera
  2. Verkligen toppen att du skriver om både boken och tanken på att vi alla är olika, för visst är det så att skolan och omgivningen ibland, eller ofta, känns snäv. Jag gjorde också testet och kvalar in eller hur man ska säga, som en HSP, dock med både introverta och extroverta sidor. Jag är en sådan människa som alltid haft antingen lätt för att kommunicera och vara social, och lika ofta haft svårt att riktigt begripa hur andra gör eller att de ens orkar förena sig med varandra på vissa givna grunder. Detta har ofta lett till att jag både setts som lite "annorlunda" (vad är det?) och att jag hållit mig "på kanten" fast en skönare beskrivning är att jag legat i diket och doftat på maskrosorna istället för att passa in. Och vad kan man göra åt sig själv egentligen? Man är. Och att ge barn möjlighet att se sina styrkor i just sina egenskaper är fantastiskt! Som mamma till ett mycket "annorlunda" barn med autism, jag kallar det funktionsskillnad, så vet jag väldigt väl hur fint och fantastiskt livet kan vara när man fokuserar på det man kan och får bli jättebra på det istället för att pressas igenom nålsögat.
    Jag har läst på nätet om Elaine Aron, men blir sugen på boken Den högkänsliga människan.
    Ha det gott, kram till dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två saker tänker jag på när jag läser din kommentar. Att man ÄR, och att det är tillräckligt. Tänker på alla år jag försökt göra om mig för att bli mer rätt, vilket slöseri. Och vad är egentligen annorlunda och vem bestämmer det? Skönt att tänka så. Sen tänker jag också att du verkar vara en fantastisk mamma till din son. Även om det säkert inte varit lätt på vägen, och du säkert fått strida mycket. Vilken gåva för dig att ha honom, och en gåva för honom att ha dig. Kram!

      Radera
  3. Det är intressant det här och jag har följt debatten sedan den kom till Sverige. Jag är också HSP enligt testet. Som jag fungerar så är jag väldigt social, men tar också in andras mående och allt runtomkring, det gör mig trött ibland. Som barn var jag väldigt blyg. När jag arbetade på barn-och ungdomspsyk.kliniken så fick jag i handledning lära mig att skydda mig själv rent känslomässigt, eftersom jag tog in andras problem och bar runt på dem. Jag besväras av oljud, dvs när folk prasslar på bion till att människor är högljudda. Samtidigt kan jag själv vara högljudd, skrattar högt och ofta och gillar människor. Jag är ingen blyg person som inte vågar prata inför andra eller som har enormt stort behov av ensamhet. Samtidigt får jag alltid förtroenden av människor, jag vet inte hur många som öppnat hjärtat för mig och det har gjort mig sårbar. Jag vill inte bli utnyttjad så, samtidigt som jag vill "hjälpa". Om du förstår hur jag menar? Så den här personligheten kan verkligen yttra sig på många sätt, det är också viktigt att komma ihåg tycker jag. Att det aldrig är svart-vitt eller på ett sätt, som att HSP är alltid lite introverta och blyga, för så är inte fallet för mig i alla fall, även om jag var en blyg liten flicka när jag växte upp. Kram och tack för ett klokt inlägg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut är det så att man kan vara på en massa olika sätt även inom detta spektrum. Det är tydligt också i boken, att barn kan ha hur många variationer som helst, jag gick nog inte in så mycket på det i min recension. Elaine ger en massa exempel på det, och det är bra tycker jag. Det du skriver om att få förtroenden och känna sig utnyttjad känner jag igen, svårt det där. Skrattar för mig själv om prassel på bion, hög igenkänning, jag vill helst inte gå på bio på grund av det (allmän knasighet, jovisst). Jättespännande att läsa om hur du fungerar i den här frågan och tack för att du delar med dig. Kramar!

      Radera
  4. Nu har jag läst hos Blygamyran, du skrev så bra i ditt vinnarmail. Jag har inte alls läst på om hsp men jag är ju en känslig person på många vis. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag förstod inte förrän något år efter New York-resan varför jag inte gillade den staden :-) Kram!

      Radera